The big 3 0.
Jag antar att mina "innan jag fyller trettio"- drömmar har slagit in. Man, barn, hus. Check! Känns skönt. Nu ska jag bara klura ut lite fler planer och visioner för nästkommande 30 år.
Jag kommer ha lite firande här hemma för inbjudna gäster och jag har hört att det efterfrågas presenttips. Och jag ska inte sticka under stolen med att jag älskar presenter. Så här kommer min önskelista!
I år kommer vi satsa lite på utsidan av huset, altan ska byggas, träd och buskar planteras och förhoppningsvis kommer jag kunna köpa mej ett växthus.
Med andra ord önskar jag mej pengar till mitt efterlängtade växthus!
Men man behöver inte ge av sina pengar till mej. Jag blir minst lika glad om du ger mej av din tid.
Du kanske kan massor om kompost och vill hjälpa mej att anlägga en?
Du kanske är en fena på att odla grönsaker och vill ge mej en kurs?
Eller du kanske kommer på nått annat smart du kan som du vill lära mej.
Men det behöver varken kosta pengar eller tid!
I ditt garage hemma har du kanske lite trädgårdsvertyg av bra kvalité som du inte behöver längre? Ge dom då till mej istället! (Små handspadar och småkrattor har jag redan fått och jag undanber mej grejer i plast )
Eller stora krukor man kan plantera i.
Du har kanske pallkragar i obehandlat trä som du inte längre behöver?
Listan kan göras lång, men du har nog fattat att det gärna får handla om trädgård.
Eller rullskidor! Det önskar jag mej också! Men gå för allt i världen inte iväg och köp nya, jag har aldrig testat och vet inte ens om jag tycker det är kul. Det bara låter kul! Har du ett par i garderoben du vill låna ut en tid funkar det alldeles utmärkt!
Eller ge vad du vill. Eller ge inget alls.
Valet är ditt!
30 blir jag i vilket fall som. Och är du inbjudan är du välkommen att fira i alla fall!!
Härlig lista!
Jag hade inte heller någon 30-årskris, men nu, jag blir 34 i år, så känner jag att det börjar komma lite. Jag hade inga specifika drömmar jag vill skulle slå in före 30, jag har aldrig funderat i vad man ska ha hunnit göra vid en viss ålder, utan tänkt att alla gör som de vill och man tar det som det kommer. Men nu känner jag paniken växa... varför pluggade jag inte tidigare? Varför skaffade jag inte barn tidigare? Sen 30-årskris eller tidig 40-årskris? Nåt är det i alla fall och jag har börjat känna mig gammal!