Kroppen är ganska så fantastisk.

Idag firar jag med pompa och ståt, nåja blommor, att jag äntligen är tillbaka på min matchvikt. Alltså vikten innan Sid växte i magen på mej. 

23 kilo lättare på 6 månader. 7 kilo sen nyår. Ganska bra jobbat om jag får säga det själv. Eller jobbat och jobbat, den här gången skötte kroppen det alldeles själv utan inblandning från mej. Jag har inte ens varit ute och gått några långa promenader. Vikten efter Viggo satt stenhårt kvar, där fick jag jobba för varje kilo. Den här gången kunde jag bara ställa mej på vågen och se vikten sjunka snabbt och effektivt. Precis min typ av viktminskning. 

Måste hylla kroppen lite mer. Tänk att på 3 år gå ner 23 kilo. Gå upp 23 kilo. Och sen gå ner 23 kilo igen utan att sätta stora supertydliga spår efter sig. ( jag gick ju givetvis upp 23 kilo med Viggo innan men då hade jag behövt skriva 3 år och 9 månader, och det ville jag inte) 
Det är allt en bra kropp jag har. Visst på sina håll finns det lite "skönhetsfläckar" men över lag är kroppen hel och fin.  
Vad mer kan man begära?

Här över ser ni mina firarblommor. Tänk så härligt att redan fått plantera lite vårblommor ute!


Going down, Trädgård / växter | graviditet, penséer, plantera, vikt, viktresa, vår, vårblommor | | 2 kommentarer |
Upp